Trots alla böcker jag äger, trots alla nya som jag släpar hem typ jämt och trots

en bokhylla som snart brakar, så finns det en speciell som alltid ligger på mitt

nattygsbord. En bok som är sönderläst, sönderkluddad och fylld med hundöron

och notis-lappar. En som jag har reciterat flera gånger för den är så otroligt otrolig:

"Allt är upplyst" av Jonathan Safran Foer.

till exempel:

"Eller så kanske en änka hittade honom och tog hem honom till sig: köpte en fåtölj

till honom, bytte hans tröja varje morgon, rakade honom till skägget slutade växa,

lade honm bredvid sig i sängen troget varje kväll, viskade små söta dumheter i det

som var kvar av hans vänstra öra, skrattade med honom över svart kaffe, grät med

honom över gulnade fotografier, pratade omoget om att skaffa egna barn, började

sakna honom redan innan hon blev sjuk, lämnade allt till honom i sitt testamente

när hon dog, visste alltid att han var en fantasi men trodde på honom ändå"