Av oro för sitt allt sviktande minne började han skriva upp fragment
av sitt livs historia i sovrumstaket med ett av Brods läppstift som han
hittade inlindat i en strumpa i hennes byrå. På så sätt blev hans liv det
första han såg när han vaknade varje morgon, och det sista innan han
somnade varje kväll. Du har varit gift, men hon lämnade dig, skrev han
ovanfö sin byrå. Du avskyr omogna grönsaker, längst bort i ena hörnet.
Du tillhör de Ryggladslösa, där taket mötte dörren. Du tror inte på ett
liv efter detta, i en cirkel runt lampan som hängde i taket.

-

Han kröp ner under den röda yllefilten och såg rakt upp ovanför sitt
huvud: Du är Yankel. Du älskar Brod.

ur Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer (igen och igen och igen)